söndag 24 juni 2018

En liten fläkt av vemod

Idag i kyrkan kände jag av ett visst vemod med tanke på att jag snart stiger ur jobbet. Nästa söndag har jag mina två sista predikoturer.

Men ännu ska jag under tre veckor hinna med jordfästningar, dop och vigslar. Under ett par veckor är jag också t.f. kyrkoherde här i Vasa och får öva mig inför höstens kyrkoherdeuppgifter i Replot.

Känner en stor längtan efter tid för egen andlig djupdykning. Läser just nu sista passet i själavårdskursen för pastoralexamen och förstår hur mycket mina egna livserfarenheter spelar in då det handlar om att lyssna, stöda och hjälpa. Jag inser varför jag gått igenom all denna smärta, både den fysiska och den mentala. Jag behöver redskap som präst. Man kan inte läsa sig till allt som man behöver kunna. Det jag själv har upplevt väger tungt då det gäller att förstå medmänniskan.

Jag förvånas själv över att jag ser så trött ut på dagens bild. Förstår att jag behöver varva jobbet med rekreation och vila. För att kunna förvalta mina gåvor och uppgifter på ett rätt och trovärdigt sätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar