tisdag 5 juni 2018

Vård i livets slutskede

Det är andra dagen som jag satsar på läsning inom pastoralkursen själavård. Det där med att läsa i trädgårdsgungan gick om intet då kyliga och hårda vindar sveper över Österbotten.

Boken jag läser heter Saattohoito (ung. Vård i livets slutskede). Som läsare får man ta del av olika berättelser och vinklingar av denna viktiga men också svåra vård. 


Läste just i dagens Vasablad att man fått ett trettiotal frivilliga att hörsamma sjukhusjälavårdens upprop att under hösten utbildas till "medmänniska" för dem som annars skulle dö ensamma. En man var intresserad, resten var främst lite äldre kvinnor (ännu hinner man ta kontakt med sjukhusprästerna...). 

För att kunna vara ett stöd för en människa som lever sin sista tid kan man inte själv ha någon egen kris på gång. Den egna balansen behövs för att man ska kunna vara närvarande i nuet, klara av att hantera sin egen ångest och ta in den döendes signaler.

Som präst kommer jag främst i kontakt med människor som berättar för mig om sina anhörigas sista dagar och timmar. Jag tar liksom hand om dem som stått vid sina käras dödsbäddar under en längre eller kortare tid. Vid varje dödsfall inser jag hur rik den jobbiga tiden ändå varit. Fast hur trötta dessa anhöriga är så känner de oftast en stor tacksamhet för att de fick vänja sig vid och bearbeta avskedet. Ändå är det svårt då döden är ett faktum. 

Det känns meningsfullt att som präst ha möjligheten att fortbilda sig som själavårdare. Jag får också upp ögonen för hur viktigt det är att vårda mig själv så att jag verkligen har förmågan att lyssna, att kunna ställa just de rätta frågorna för att få de sörjande att öppna sig.

Några anhöriga sa efter ett sorgesamtal att de gruvat sig för att träffa mig eftersom de tyckte att de inte hade någonting att berätta. "Men du bara nystade ur oss allt." Ibland behöver också vi som lyssnar få bekräftelse på att vi lyssnar med hela vår själ, just så att vi kan öppna dörren till de själar som behöver få omsorg och ett medmänskligt bemötande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar