tisdag 31 juli 2018

Harmonisk semesterresa

Vi är hemma igen efter vår semesterresa i de tusen sjöarnas land. Har länge velat uppleva det finländska stuglivet vid någon insjö. Nu hade vi möjlighet att simma, bada bastu och bara vara. Och jo, jag hann också plocka mittiprick mogna hallon som jag tog med mig hem i kylväskan.


lördag 21 juli 2018

Flitiga Lisa sover som Törnrosa

Sofie har fått sockor med Finlands flagga på.
Tänkte hon behövde ha något varmt på fötterna
alla kalla och regniga sommardagar
som hon tillbringar på sportplaner land och rike runt.
Garn: Novita Nalle
Under min första semestervecka har jag fått vara utan både ärmen och handsken. Det här för att jag ska vara på sjukhuset i Åbo på måndagen och de vill veta hur armen reagerat då den varit utan det vanliga stödet. 

Först var jag glad, glad, glad men redan första dagen undrade jag hur jag ska orka en hel vecka utan ärmen och handsken. Armen värker nu och har svullnat. 

Har färdigställt och påbörjat nya sticksömmar. 

Lymfvätskan rör bättre på sig då armen är igång.
Här har jag börjat på med en pippitröja åt en liten en.
Garn: soft cotton från Järbo garn (svenskt).

- Sover du ännu, mamma? frågade Junior då han och hans pappa kom hem från den traditionsenliga traktorutställningen i Malax.

Tänk, vad skönt det kan vara att sova då man kan och har möjlighet. Inga traktorer i världen hade fått mig ur sängen imorse...

Anton hälsar från Portugal






torsdag 19 juli 2018

Sofie Westerlund knep finalplats i FM!

Kalevan Kisat (Finska mästerskapen i friidrott) i Jyväskylä har idag inletts med diverse uttagningar. Vi följde med liveresultaten och ropade högt då vi fick veta att Sofie gick till damernas stavfinal som hålls imorgon fredag kl. 16.50.

Saxat från Vasabladet:
"Jag vill få det att fungera i finalen – för då vet jag att jag flyger högt."

SOFIE WESTERLUND

På sin blogg skriver Sofie själv om tankarna inför FM:
https://nouw.com/sofiewesterlund/efterlangtade-rutiner-och-tankar-infor-h-34225953

Uppdatering: Sofie slutade på en elfte plats i finalen. Medaljerna fick Wilma Murto, Minna Nikkanen och Saga Andersson.


onsdag 18 juli 2018

Slutet gott i ihållande värme


Efter ännu en ändring i programmet genomfördes konserten då termometern på läktaren visade 32 grader. Programmet spelades delvis nere i kyrkan så att Mauriz kunde kompa på flygeln. En lång och svettig dag är över. En dag som har varit lite för spännande för oss alla.

Plan B

Det stod mellan att spela ett program som hade varit en enda pina både för musikerna och för publiken eller att inhibera och återkomma i höst. Efter en del förhandlingar fram och tillbaka blev det en kompromiss så att Mauriz och Martina ger en konsert ikväll kl. 19.30 i Trefaldighetskyrkan men har ändrat programmet. Mauriz printade ut noter från nätet och Martina råkade ha noter med pianoackompanjemang i väskan.

Mauriz fusklapp så att han minns
vad han ska spela.
För att Martina ska få ta det lugnt en stund har Mauriz pappa (min man alltså) hoppat in som bladvändare och registratör åt Mauriz. Nu är de i kyrkan och ska hastigt radera alla förinställda registreringar och plocka ihop nya. Tejprullen tog de också med så att de kan tejpa ihop de utprintade kopiorna. 

Se alltså den här konserten som en trailer inför höstens "riktiga" konsert som kommer att få ett datum också.


Usel stämning inför konsert

Då Martina och Mauriz övade inför kvällens konsert tidigare i sommar var dragspelet och orgeln exakt stämda dvs 442 Hz. 

Ingen rår egentligen för det men nog är det harmt - igår kväll var det 30 grader på läktaren och orgeln hade stigit till 448 Hz. Det är mycket! Nu falskar det alldeles fruktansvärt och de undrar hur de ska lösa programmet. Vilka stycken måste lämnas bort? Mauriz har inga extra orgelnoter med så att de kan byta ut något mot ett orgelstycke. Jag föreslog att han improviserar eftersom han är bra på orgelimprovisation.

Just nu är de igen i kyrkan och hoppas att luftkonditioneringen (som automatiskt slås av till natten) hinner sänka temperaturen. Inte undra på att stämningen inför konserten inte känns något vidare. Speciellt som Martina i Vasabladet sagt att för konserten krävs en orgel som passar för dragspel och att en sådan finns i Trefaldighetskyrkan...

Återstår att se vad de hittar på. 
För nu är goda råd verkligt dyra.

måndag 16 juli 2018

Semester!

Sov länge. Bara för sakens skull. Är det den första semesterdagen så är det. Och roligast är att jag fått veta att min själavårdskurs blev godkänd med kommentaren: En utomordentligt välgjord och intressant rapport.

Sen tog allt det roliga slut för nu är det röjning som gäller. De senaste veckorna har jag bara hunnit byta väskor, packa om, plocka om, tvätta prästskjortor och vädra dräkter. De flesta saker är inte på sina ställen och dammet yr då man rör i någonting. Samtidigt är det skönt att ha tid att storstäda. 


Mauriz och Martina kommer att ha konsert inom ramen för Aftonmusiken i Trefaldighetskyrkan på onsdag kväll kl. 19.30. Det blir en intressant konsert så sök er dit ni som är intresserade. Mauriz spelar orgel och Martina dragspel. Jag vet mera om programmet i morgon då de kommer för att öva.

Leksaksbilarna är framplockade. Fartfyllda dagar är på kommande.

lördag 14 juli 2018

Simmar mot semestern

Har sänt iväg själavårdsrapporten som jag jobbat med den senaste tiden. Till slut satte jag mig bara ner och skrev frenetiskt för att bli av med den. Ibland får man riktigt samla ihop all sin kraft för att få saker och ting ur händerna. Nu känns det bra. Så bra att jag redan börjat läsa på nästa kurs som handlar om kyrkans tro, bekännelse och ekumenik. Också den här kursen ska jag göra på egen hand.


Tre kvällar i rad har vi varit och simmat i havet. Vi har prövat tre av Vasas nio simstränder. Tanken är att vi ska ha testat allihopa för att avgöra vilken som är bäst. Det är en viss skillnad att nu ha ett ensambarn då vi tidigare hade fem huvuden att hålla reda på medan de hoppade, dök och sprättade vatten på varandra. Då agerade vi mest badvakter. Nu njuter vi av att själva ha möjlighet att simma i solskenet. 

Två arbetsdagar återstår innan jag får semester. Det kommer att bli en annorlunda höst, än en gång. Men jag känner mig redo att åta mig nya arbetsuppgifter. Allra först ska jag ändå vila upp mig ordentligt. Det kan behövas...

torsdag 12 juli 2018

En inte röd bil står på gården

Häromdagen bytte jag bil. Min lilla kyrksvarta som jag haft fyra år hade börjat se sina bästa dagar då dörrarnas nederkanter såg ut som tuggat knäckebröd. Min man bilmontören befarade att vi skulle få lägga ut en hel del för att få den genom besiktningen eftersom det redan förra gången andats ratande.

Då det gäller köp av min egen bil frågar min man hurudan bil jag vill ha. Det är jag själv som ska bestämma. Tycker att det är världens kärleksförklaring att mina åsikter om bilar väger tungt i sammanhanget eftersom mitt intresse är ringa och i det närmaste ligger i om en bil är röd eller inte röd och så ska den vara kvinnlig.



Vi hade sökt på nätet. Så söker man bilar idag. Sen går man rakt på den bil man hittat då man väl kommer till bilbutiken. Alltså handlade det nu om en inte röd bil som jag fastnat för under en sömnlös nattsurfing. Den var inte vad jag ville ha. Den var vad jag behövde ha och den jag hade råd med. Och den var inte kvinnlig.

- Nå, vad tyckte du? frågade den överexalterade bilförsäljaren då vi kom tillbaka från provturen.
- Den var gubbig, svarade jag.
- Gubbig???
- Ja. Den var inte kvinnlig. Men det betyder inte att den var dålig. Den kändes trygg och säker. (Precis som gubbar gör, tänkte jag tyst...)
- Ja, jag har då sålt bilar över 30 år och aldrig förr har jag hört någon klaga på att...

Där stängde Camilla öronen och började tänka själv. Skulle vi schappa bara för att försäljaren var jobbig eller skulle vi satsa på detta kloka val av bytesbil? Vi stannade.

Efteråt funderade jag på varför jag blivit så irriterad på försäljaren. Insåg att det berodde på att jag svarat som jag tyckte på hans fråga, inte som han ville att jag skulle svara. Varför frågade han om han inte ville veta?

Är det så här vi för det mesta fungerar? Talar vi med varandra utan att verkligen lyssna? Utan att verkligen vara intresserade av vad den man diskuterar med säger och menar? Tror inte att bilförsäljaren hade varit någon bra själavårdare.

- Nå, hur känns det nu då du fått prova på?
- Inte riktigt bekvämt, faktiskt. Känns som en manlig lösning.
- Inte bekvämt??? Ja, jag har då själavårdat över 30 år och aldrig förr har jag hört någon klaga på att...

Då hade jag inte stannat.


onsdag 11 juli 2018

Leva passionerat och stångas hårt

Genom livet har jag haft lätt för att känna mig utanför och oförstådd. Många gånger har det varit frustrerande, ja rent av hjärtskärande, att inse att jag inte dög. Trots alla satsningar, trots allt slit, trots passionen.

Ingen tycktes fatta min längtan efter att vid Sibelius-Akademin komma med i Laulumusiikin studio (en sångsolistisk kurs innehållande t.ex. operastudier). Jag satsade allt på inträdesprovet. Jag längtade så oerhört efter att få vara en i gänget, få sjunga på högsta nivå, få tillhöra eliten i landet. Då vi alla samlades för att få höra namnen ropas upp på de invalda var spänningen olidlig. Ingen ropade upp mitt namn och jag fick gå ut. Jag hade misslyckats.

Fortfarande såhär halva livet senare kan jag känna hur bröstet snördes ihop och hur jag stortjöt. Länge. Fattade ingen vad jag hade kunnat bidra med? Om jag bara ändå fått en chans. Men jag räckte inte till. Andra var bättre. 

Några år senare var jag på en provsjungning på operan i Helsinfors. Sökte en roll i en sommaropera och tyckte att jag hade passat perfekt. Men också den gången blev någon annan vald. Och jag stortjöt.

Upprepade gånger, ja otaliga, har jag inte räckt till. Fastän jag övat, offrat, slitit, segat, satsat. Och jag har gråtit pölar, sjöar, oceaner. Inte ännu idag kan jag skratta åt eländet. För besvikelserna sitter djupt inuti själen.

Men livet lär. Besvikelser hör till den jobbiga biten. Om man blir starkare? Kanske. Åtminstone blir man van att gång på gång resa sig igen. Och för varje gång går det lite lättare. Den som satsar passionerat lär sig att en del av passionen alltid kommer att förvandlas till den största av besvikelser. Den som lever passionerat stångas också kraftigt mot hårdheterna därute.

Om jag hellre levt försiktigare för att undvika smällarna? Nånä. Det är en del av livets charm att leva intensivt och smällas hårt. Solregn kan vara väldigt uppfräschande. På sikt!

tisdag 10 juli 2018

Halvvägs till farmor


Du lilla, så väntad, så älskad du är,
där du växer och mognar för världen.
Om du visste hur många som re´n har dig kär,
hur omhuldad du är på livsfärden.

Vi kan inte önska få träffa dig än,
fast vi längtar och ivrar vem du blir.
Otåligheten river om än du kommer se´n,
inom oss ser vi dig sagolik, vacker, skir.

Du lilla, vår lilla, vi knäpper händer många,
och ber om Guds beskydd på väg mot livet.
Så värdefull är väntan under dagar långa, långa,
för vi lär oss, att inget ta för givet.

En gåva är du dock, en oemotståndlig dröm
om kärlek, värme, vällust, lek och skratt.
Du lilla, min lilla, ser du farmors blick så öm,
längtande efter dig i sagans sommarnatt?


lördag 7 juli 2018

Sofie Westerlund hoppade nytt stavrekord - 388


Det blev guld i SFI-mästerskapen (finlandssvenskarnas egen nationella tävling). Sofie som stampat på 382 hoppade först rekord på 383 och därefter 388. Tre försök på 393 lyckades inte den här gången men vi följer med spänning hur säsongen utvecklas. Amanda Parkkinen fotade hoppbilderna.

Här berättar Sofie själv på sin blogg om dagens tävling:
https://nouw.com/sofiewesterlund/-2xpb-och-sfi-mastarinna-34157160



GRATTIS, Sofie! 
Vi unnar dig verkligen den här framgången och är så glada! 
Och rekordglass har också vi ätit... Hälsar Camilla



torsdag 5 juli 2018

Böcker på hög och bollar i luften

Bokhögen visar vad som tar min tid just nu. Jag håller på att skriva en rapport inom pastoralkursen själavård och har fem diskussioner och nio böcker som ska ligga som grund för hur jag ser på själavård, vad jag lärt mig. Ja, man ska helt enkelt reflektera (ett ord jag lärde mig i den akademiska världen).

Det är högintressant. Men det är också högsommar och intresset ligger just nu mera på att bara få vara. En och en halv vecka till semestern!

Har varit ute och undervisat ett par dagar på det fjärde Alskatlägret. Konfirmanderna var pigga på att diskutera och jag fick äntligen spela pingis med en konfirmand som utmanade mig. Efteråt sa han: Camilla, det här var riktigt roligt!

En pingisboll kan för någon bli en inkörsport till kristen tro. Som präst gäller det att ha många bollar i luften...

söndag 1 juli 2018

Sista predikan fångade



Funderade länge på hur jag kan fånga gudstjänstbesökarnas intresse vid en konfirmationsmässa. Medan jag stickat har jag låtit idéerna komma och gå och till slut fastnade jag för idén med ett fisknät eftersom det idag var apostladagen med temat "I Herrens tjänst".

Undrade i mitt stilla sinne om det var att tänja på gränserna att börja fånga människor i nätet. Hade bara hunnit tänka tanken så hittade jag ett bibelord på mitt arbetsbord med en hälsning från en vän:










Då var det bara att fullfölja planen och börja virka, viss om att Gud skulle finnas med som den röda tråden i nätet. Som kristna är vi kallade att sprida Guds ord, att vara människofiskare.

Bland andra blev Emil under predikan fångad i nätet och som hans mamma tyckte jag mycket om att få dela kyrksöndagen med honom!