tisdag 14 augusti 2018

Junior och kvinnfolksprat

Syster Susan har tre flickor och jag har tre pojkar. Vi bor 15 minuter från varandra och har fostrat våra barn så att de ska känna för familjerna. 

Som ett steg vidare skulle vi mammor nu vilja träffas någon kväll i veckan, sitta och sticka medan våra sladdisar leker tillsammans.

Igår kväll hade vi en sådan kväll och det var roligt att också de stora flickorna satte sig ner och berättade hur skolstarten gått. Jag minns från det jag var liten att mammor som sitter och stickar hålls på sina platser och har tid att lyssna. 

Vi kom att diskutera en del handarbete, vi kvinnfolk (5 st) och Junior, 8 år. Men det var något som han inte förstod och ville att vi skulle förtydliga, sägande:

- Kan ni säga igen. Jag kan inte förstå det. Jag är man.

Ridå.

måndag 13 augusti 2018

Hårfin konfirmation med hicka


Glädjen var stor då jag tillsammans med mina söner och min man kunde delta i söndagens konfirmation i Korsholms kyrka. Vi sjöng aktivt och ingen behövde mutas med russin under predikan. Besvärligast var att få stopp på Juniors högljudda hicka...

Min systerdotter Alma blev konfirmerad och hade den vackraste av frisyrer på sin konfirmationsdag. Susan, släktens frissa, stod för hårskapelsen.


lördag 11 augusti 2018

Drar ihop sig till vardag


Trist att avloppsvatten som läckt ut i stora mängder förorenat badvattnet i Vasa. Nu är det badförbud överallt. Speciellt de som har öppna sår ska vara på sin vakt. Det är livsfarligt om man får badsårsbakterier! Och jag som verkligen hade tänkt utnyttja havsvattnet för min simning nu i augusti. Som tur är öppnade simhallen igen den här veckan.

Skolorna börjar på måndag här i Vasa. Junior blir tredjeklassist och ska börja läsa engelska. Dagens barn är så otroligt duktiga på engelska. Bra uttal har de dessutom. Finska har Junior läst sen ettan.

Min man kom hem med en låda rensade blåbär som han köpt på torget. Aldrig någonsin har vi köpt blåbär men nog var det skönt att bara fylla fryslådorna och så var det klart. Jag tycker om att plocka bär men blåbär tar på ryggen och jag har en viss respekt för ormarna. Speciellt nu då vi haft värmebölja länge. På buskarna mognar krusbären som vi plockar rätt i mun eller sätter på gröten.

Börjar känna av ett visst pirrande med tanke på att jag har nya arbetsuppgifter framför mig. Försöker hålla ledigt så länge som möjligt. Den här veckan har jag suttit som klistrad vid EM-sändningarna i friidrott. Det är jag som är bänkidrottaren i familjen. Övriga kunde inte bry sig mindre...

fredag 10 augusti 2018

Sönernas kväll på Konstens natt

Konstens natt i Vasa kunde inte ha fått ett bättre väder. Massor av människor hade hittat till centrum i den varma sensommarkvällen.

Som gatumusikant underhöll Emil med sina låtar och en stund senare var det Antons tur att rappa sina bitar inne i skivbutiken.

Sen syntes det i gatubilden att spjutfinalen i EM lockade bänksportarna hem till tv-rutorna...

torsdag 9 augusti 2018

Inga farligheter just nu

Har tillbringat hela förmiddagen på sjukhusets röntgenavdelning. Först blev det att klämmas in i mammografiapparaten och sedan kollades jag med ultra. Ingenting speciellt hittades i brösten men vätska i samband med det nyaste operationsärret i armhålan. I nuläget är det så pass lite att man inte gör någonting åt det.

Knölen i ljumsken visade sig vara serom som helt enkelt är sårvätska som samlas under huden efter en operation. Min knöl bestod inte längre av vätska utan hade blivit fast form. Goda nyheter är att knölen inte sitter fast i muskeln som ligger under. Nu får kirurgerna i Vasa och Åbo fundera om något ska göras åt saken eller inte.


Det är alltid en spänning med undersökningar. För plötsligt finns det ändå någonting där. För någon. Någon dag. För mig gick det bra idag. På väg ut från sjukhuset träffade jag en bekant som fått dåliga nyheter. Det är verkligen ingen självklarhet att få vara frisk!


tisdag 7 augusti 2018

All sorts tanka

Har en period nu då jag har riktigt svårt att sova. Jag äter fjärde året cancermedicinen Tamofen och ett par av biverkningarna är led- och muskelvärk. Skuldran är skadad av strålningen och någonting har börjat växa i trakten av ljumsken därifrån den transplanterade biten togs till armhålan.

Kontrollen på sjukhuset i Åbo resulterade i att jag ska på ultra här i Vasa i veckan för att kolla upp knölen på 3 cm. Det kan vara vätska som kapslats in, ärrvävnad eller en ansamling av fett. Det besvärliga är att jag nu bara har sjuka sidor att sova på.

Jag har också inbokat mammografi/ultra och en kontroll på gynpoli. Så det är en massa kollande inom augusti. Förhoppningsvis är allt som det ska. Det är jobbigt att vänta på provsvar. Någonting från den aktiva cancertiden bubblar upp inom en och man börjar tänka i lite halvskumma banor igen.

Under semestern har jag stickat mycket och låtit tankarna flöda fritt. Det tar tid innan man kan släppa alla måsten och verkligen låta tankarna söka sina egna vägar. För man vill ju helst kontrollera dem.

Tänker också längtans tankar. Hur jag ser fram emot att bli farmor eftersom min förstfödde Anton ska bli pappa. 
Farmor. 
Fammo. 
Känner mig plötsligt så gammal och skraltig. 

En av anledningarna till att jag ville bryta jobbstressen var den att jag vill ha tid för min växande familj. För mig är det viktigt att kunna vara en närvarande fammo för... Ja, för vem? Jag vet vad det blir och vad hen ska heta. Men vi väntar med det lite ännu. 

måndag 6 augusti 2018

Utan att viga eller spela bröllopsmarsch

I helgen hade vi den stora glädjen att få vara på bröllop. Det är inte så ofta nuförtiden som det är aktuellt och skulle vi bli bjudna så är antingen båda eller en av oss garanterat fast med egna vigslar på jobbet.

Men nu råkade det sig så att vi båda hade semester och blev bjudna eftersom min man är farbror till bruden. Ni känner henne som Eva Brunell, nyhetsankaret i TV-rutan på morgnarna. Eller ja, nu har de ju dragit in de svenska morgonnyheterna så jag vet inte var hon blir placerad i höst.

Eva och vår Junior har alltså samma fammo och båda är de yngsta barnen i familjerna. Snart får vi väl börja gifta bort våra äldre pojkar så att vi får gå på bröllop igen!

Mycket sällan är vi på vigsel som privatpersoner.