söndag 23 september 2018

Barnen och mammorna bara vällde in

I onsdags höll vi vår första samling för barnfamiljer. Familjegruppen är namnlös ännu men blir säkert någonting i stil med Stora och små

Jag har själv huvudansvaret för gruppen men eftersom jag nu och då är uppbokad på onsdag förmiddagar så är alla andliga arbetare engagerade. Förra veckan var det diakoniarbetaren som följde med vid sidan av för att nu på onsdag kunna ha huvudansvaret. Kantorn i sin tur kommer med och bekantar sig med barnen och övar sånger inför söndagens familjegudstjänst. Lite senare i höst kommer även ungdomsarbetsledaren att bli involverad.

På det här sättet är verksamheten tryggad och hänger inte på en ledare. Dessutom når vi genom vår bredd på ett unikt sätt ut till barnfamiljerna. Och kan ni förstå... På vår första träff dök det upp åtta mammor och sexton barn i ålderna 10 veckor till 5 år. Vi ser att den här verksamhetsformen verkligen behövs!

Nu blir det ett kort avbrott från Replots församling då jag i morgon bitti åker på den tre dagar långa kyrkoherdekonferensen till Lärkkulla i Karis. Den kommer lägligt eftersom jag hunnit komma igång med mina nya arbetsuppgifter och har möjlighet att fråga kolleger i samma situation om råd och vägkost. Programmet ser ut att bli intressant så jag ser riktigt fram emot dagarna. Och att få slumra på tåget...

fredag 21 september 2018

Rivstart som heter duga

Har min första lediga dag på tre veckor. Man kan gott säga att jag fått en rivstart i Replot. Jag har inte någonsin haft så här många förrättningar i kalendern samtidigt som jag haft de här veckorna. Mellan alla dop-, sorge- och vigselsamtal har jag satt mig in i så mycket som möjligt av kyrkoherdens arbetsuppgifter. Huvudet har gått på högvarv och det har inte funnits någon möjlighet att slappna av.


September månad är alltid hektisk i församlingarna eftersom budgeten ska sammanställas och terminens verksamhet ska komma igång. Då arbetsplatsen och medarbetarna är nya är det ännu mera kaotiskt.

Vart fjärde år är det val av församlingsråds- och fullmäktigemedlemmar. Det är ett petnoga och byråkratiskt jobb bakom kulisserna och det finns inte utrymme för varken förseningar eller fel. Valet har ätit upp några av mina annars lediga dagar.

Den eventuella fusionen mellan Vasa och Korsholm är på gång med en tajt tidtabell och diskussioner i olika konstellationer. Som kyrkoherde är det min uppgift att föra Replots församlings talan inför alla på dessa långa möten. Uppgiften i sig är jag bekväm med men jag har ju ingen erfarenhet av församlingen... Det betyder att jag behövt ha diskussioner med det egna församlingsrådet, församlingsbor, medarbetarna, hur vi ska presentera församlingen och vilka riktlinjer vi vill ha.

Som kyrkoherde ska jag också sitta på gemensamma kyrkorådets möten, kyrkoherdarnas möten, ledningsgruppens möten, budgetmöten etc. Det är intressant och givande, men man blir så trött i kroppen av sittandet och det blir alldeles för mycket kaffe och bulla. Skulle jag täckas skulle jag ha sticksömmen med för att åtminstone få röra på armarna.

I medarbetarskaran lär vi känna varandra, jobbar för en stark teamkänsla och ett samarbete på bred front. Det må sägas för hur månte gången, men jag har ett alldeles fantastiskt team! Det kräver mycket av mig av engagemang, stöd och lärande, men jag tycker om ledaruppgiften och vill själv utvecklas i mitt ledarskap.

De här tre första veckorna har varit extrema beträffande arbetsmängden. Jag förstår att jag inte kan hålla femdagars arbetsveckor eftersom många möten är satta på mina lediga dagar. Men jag flyttar de lediga dagarna så att jag kan ta ut dem där de inte påverkar någon eller något annat för mycket. Det finns inget annat alternativ än att flexa med ledigheten.

Det förunderliga är att jag nu inte upplever att min energi läcker ut som genom ett såll. Tvärtom! Nu kan jag kanalisera energin så att den utnyttjas effektivt och jag upplever också att arbetet är så stimulerande att jag samtidigt laddar upp nya krafter. 

Pusselbitarna ska ännu prövas men jag kan redan se hur arbetet kommer att utfalla. Jag har länge bett om att mina starka sidor ska komma till sin rätt och att jag ska ha arbetsuppgifter som lämpar sig för mig och mina gåvor. Det är i ledarrollen som jag hör hemma.

tisdag 4 september 2018

Kalendern fylls snabbt!

Man kan gott säga att mitt nya arbete ramlat över mig. Uppgifterna fylls på i rask takt. Vi har budgettider och församlingsvalet i november ska förberedas. Dessutom är det extra insatta möten med diskussioner om den eventuella sammanslagningen av Vasa och Korsholm. Hur påverkar en sammanslagning församlingarna? Ska vi förbli självständiga, slås ihop och i så fall, hur?

En kollega i samma situation som jag sa häromdan att hen går runt och funderar på hur ledarskapet ska skötas. Jag funderar faktiskt inte så mycket. Jag har lätt för att ta itu med saker och tycker inte om att älta och valsa hit och dit. Alltid är mina snabba beslut inte de bästa men jag kan leva med dem och tar ansvar för följderna. Man kommer långt med vanligt bondförnuft och jag har kyrkvärlden i blodet har jag på känn.

Folk har spekulerat i om jag kommer att hitta förnöjsamhet då församlingen är liten och kretsarna små, eftersom jag är van med betydligt större sammanhang. Men jag har aldrig tyckt om stora tillställningar, festivaler, konferenser eller annat som är av stor storlek. Jag trivs allra bäst då jag får finnas i en liten men innerlig cirkel. Då finns det möjlighet att nå människorna på djupet. Och det är på djupet jag är kallad att verka. Så har jag i alla fall tolkat Guds prästkall till mig.

söndag 2 september 2018

Bönernas himlabro

Björkö kyrka
















Min första söndag på nytt jobb är till ända. Vilken härlig dag det 
har varit! Vägen ut till Replot och Björkö är så otroligt vacker och mäktig. Guds skapelse övertygar verkligen. 

Gudstjänstbesökarna i båda kyrkorna tog hjärtligt och varmt emot mig. Jag kan redan se framför mig hur bra allt detta kommer att bli. De tyckte om min predikan, upplevde att jag talade just till dem och på ett sånt sätt så att de förstod och berördes av Guds ord.

I Björkö hade vi kyrkkaffe efter gudstjänsten och jag kunde känna hur viktig gemenskapen var. Folk hade ro att sitta länge och ville bekanta sig med mig och de visioner som jag har för församlingen.

Nu ska jag skriva en hälsning i det infoblad som ska delas ut till alla hem. Jag är full av inspiration och upplever att Gud leder mig på rätta vägar. Och broar.

lördag 1 september 2018

Redo för Replot

Efter två veckors intensiva studier har jag lämnat in alla uppgifter och därmed klarat av min femte pastoralkurs. För fyra studiepoäng får man jobba en hel del och jag har varit tvungen att fokusera för att få kursen gjord. Nu har jag en kurs kvar att göra självständigt och två som jag kommer att göra på Lärkkulla tillsammans med flera prästkollegor. Därefter återstår ett lämplighetstest för ledarskap och själva ledarskapsutbildningen som går i maj. Därmed är jag kompetent för att kunna söka vilken prästtjänst som helst, också en kyrkoherdetjänst som kräver avlagd ledarskapsutbildning.

I torsdags tömde jag mitt rum i Vasa, lämnade in dator, telefon och nycklar. Igår gjorde jag allt fast tvärtom i Replot. Städade kyrkoherdens rum och kvitterade ut dator, telefon och nycklar. Så nu är jag 100% t.f. kyrkoherde till den sista augusti 2019.

Jag börjar från ett blankt bord och det känns riktigt bra. Det kommer att bli ett innehållsrikt år och jag är glad över att söndagens tema är Tacksamhet

I morgon den 2 september är det exakt fyra år sen jag fick veta att jag hade bröstcancer. Då hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag fyra år senare skulle ha krafter att börja som kyrkoherde i skärgården. Vägen hit har varit lång, men jag kan se att den här vägen var ämnad just för mig och just nu. Jag har all anledning att vara tacksam!