fredag 21 september 2018

Rivstart som heter duga

Har min första lediga dag på tre veckor. Man kan gott säga att jag fått en rivstart i Replot. Jag har inte någonsin haft så här många förrättningar i kalendern samtidigt som jag haft de här veckorna. Mellan alla dop-, sorge- och vigselsamtal har jag satt mig in i så mycket som möjligt av kyrkoherdens arbetsuppgifter. Huvudet har gått på högvarv och det har inte funnits någon möjlighet att slappna av.


September månad är alltid hektisk i församlingarna eftersom budgeten ska sammanställas och terminens verksamhet ska komma igång. Då arbetsplatsen och medarbetarna är nya är det ännu mera kaotiskt.

Vart fjärde år är det val av församlingsråds- och fullmäktigemedlemmar. Det är ett petnoga och byråkratiskt jobb bakom kulisserna och det finns inte utrymme för varken förseningar eller fel. Valet har ätit upp några av mina annars lediga dagar.

Den eventuella fusionen mellan Vasa och Korsholm är på gång med en tajt tidtabell och diskussioner i olika konstellationer. Som kyrkoherde är det min uppgift att föra Replots församlings talan inför alla på dessa långa möten. Uppgiften i sig är jag bekväm med men jag har ju ingen erfarenhet av församlingen... Det betyder att jag behövt ha diskussioner med det egna församlingsrådet, församlingsbor, medarbetarna, hur vi ska presentera församlingen och vilka riktlinjer vi vill ha.

Som kyrkoherde ska jag också sitta på gemensamma kyrkorådets möten, kyrkoherdarnas möten, ledningsgruppens möten, budgetmöten etc. Det är intressant och givande, men man blir så trött i kroppen av sittandet och det blir alldeles för mycket kaffe och bulla. Skulle jag täckas skulle jag ha sticksömmen med för att åtminstone få röra på armarna.

I medarbetarskaran lär vi känna varandra, jobbar för en stark teamkänsla och ett samarbete på bred front. Det må sägas för hur månte gången, men jag har ett alldeles fantastiskt team! Det kräver mycket av mig av engagemang, stöd och lärande, men jag tycker om ledaruppgiften och vill själv utvecklas i mitt ledarskap.

De här tre första veckorna har varit extrema beträffande arbetsmängden. Jag förstår att jag inte kan hålla femdagars arbetsveckor eftersom många möten är satta på mina lediga dagar. Men jag flyttar de lediga dagarna så att jag kan ta ut dem där de inte påverkar någon eller något annat för mycket. Det finns inget annat alternativ än att flexa med ledigheten.

Det förunderliga är att jag nu inte upplever att min energi läcker ut som genom ett såll. Tvärtom! Nu kan jag kanalisera energin så att den utnyttjas effektivt och jag upplever också att arbetet är så stimulerande att jag samtidigt laddar upp nya krafter. 

Pusselbitarna ska ännu prövas men jag kan redan se hur arbetet kommer att utfalla. Jag har länge bett om att mina starka sidor ska komma till sin rätt och att jag ska ha arbetsuppgifter som lämpar sig för mig och mina gåvor. Det är i ledarrollen som jag hör hemma.

2 kommentarer:

  1. Så härligt det låter! Samtidigt låter det alldeles förskräckligt att inte hinna ha lediga dagar. Men jag förstår dig väl. Att vara ny och kastas in i allt det som din församling har på gång just nu kräver massor men ger också massor. Det är ju så fantastiskt att få känna att man är på just den plats där man hör hemma!
    Du är välsignad och nu ber jag för att du ska få vara frisk utan flunssor och magsjukor som kan ställa till det för dig.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för bönerna! Ja nu gäller det att vara på benen ett tag till. Men det lättar redan i oktober. Jag kan ju inte tro att förrättningarna ska fortsätta i den här takten. Bara på de här veckorna har jag haft lika många dop som de hade under hela år 2017...

      Radera