onsdag 10 oktober 2018

Tid för landning


Tid. Jag har behövt tid. Tid att hitta mig själv i ny miljö, i nya uppgifter, med nya medarbetare, minnas nya namn, skapa nya rutiner. Tid. Jag har behövt tid.

Dagarna har varit sprickfärdiga av arbetsuppgifter. Men jag ser en ljusning i kalendern och det behöver jag se. Annars är inte situationen hållbar.

Kyrkoherdeskapet är intressant. Igår gick jag igenom budgeten med ekonomichefen. Jag har satt mycket tid på att få ihop siffrorna och tyckt om pusslandet och funderandet. Jag har satt mig in i hur församlingens verksamhet varit uppbyggd och fungerat och hur vi vill gå vidare härifrån. 

- Du är rätt bra på det här redan, säger ekonomichefen då vi pustar ut efter mötet. Det behövs inte mycket så kan man lyfta någon annan, sporra, inspirera. Det försöker jag minnas att göra med mina egna medarbetare. De behöver känna att de gör ett gott jobb, samtidigt som jag också behöver vara rak i kommunikationen och ta tag i det som inte fungerar.

Jag har varit på årskontroll hos onkologen. Ingen cancer syns. Men det har tagits bentäthetsröntgen för att se om cancerbehandlingen förorsakat osteoporos. Jag är inte glad över att jag blivit två centimeter kortare sen min längd senast mättes. Min förhoppning är att jag inte skulle behöva ha fått också den här sidoeffekten. Får vänta över två veckor på svar.

Nu är det drygt 7 veckor kvar innan jag blir farmor. Vad vi väntar på babyn! De blivande föräldrarna riktigt bygger bo. Det mesta börjar vara skaffat för att kunna ta emot en ny generation i vår släkt. Farmor. Jag smakar på ordet och tycker om det. Farmor. 

- Ska vi städa mitt rum idag? frågar Junior som nu fyllt 9 år och går i trean. 
Jag har suttit med näsan i budgeten så intensivt att Junior till och med föreslår att vi städar. Huvudsaken att mamma är närvarande på något sätt. 
- Ja, vi städar idag, svarar jag. Dags att öppna ögonen för familjen igen. Budgetbubblan är spräckt och jag hoppas på en innestående ledig dag.

- När ska vi få ut våra outtagna ledigheter? frågar jag en kyrkoherdekollega.
- I himlen, svarar han utan tvekan.

Det ligger någonting i det. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar