torsdag 31 januari 2019

Ljusfyren i Replot kyrka

Vår nytillverkade ljusfyr har tagit plats framme i koret i Replot kyrka. Och vad fin den blev!

I slutet av året satt vi medarbetare och funderade på ett dopträd till kyrkan. Jag hade printat ut bilder på olika träd men vi tyckte inte att något riktigt passade oss i skären. Samtidigt diskuterade vi behovet av en ljusglob. Jag hade saknat en sån speciellt vid våra kvällsmässor.

- Vi gör en fyr! sa vår kantor, och då var det ingen hejd på vår galenskap och kreativitet. Och nu är den då klar, vår ljusfyr, som samtidigt är ett dopträd och ja, så mycket mer! Detaljerna ska ni få efter ibruktagandet.

Eftersom vi har en vaktmästare med öga för form och teologisk symbolik gav jag henne i uppdrag att designa en fyr. Vår snickare åtog sig utmaningen att tillverka fyren efter den ritning han fick. Voilá! 

På söndag 3.2, kyndelsmässodagen (ljusets dag) tas den i bruk under pompa och ståt då vi firar en festlig familjemässa kl. 10 med alla tänkbara ingredienser.

Nyfiken? 
Välkommen till kyrkan!

tisdag 29 januari 2019

Kyrkpressens nya insidor


Igår hade församlingarna i Korsholm en kursdag med Kyrkpressens personal. Vi kommer inom kort att ha fyra egna insidor i Kyrkpressen. Nu fick vi lära oss hur man tar talande bilder, fotar extra nära, intervjuar, formar artiklar osv.

Det är både inspirerande och skrämmande att åta sig ett så här stort projekt och dessutom vid sidan av de egna arbetsuppgifterna. Men vi ska ge denna form av informationskanal en chans innan vi gör en utvärdering om fortsättning.


Syster Susan och jag övade fota bilder ur nya vinklar och lekte också med ljuset från fönstret. Dessutom satt vi som två fnittriga flickor och tisslade och tasslade längst bak. Skärpning Holmgårds!

söndag 27 januari 2019

Kyrkbänken blev skolbänk

I min allra sista pastoralkurs har jag som uppgift att besöka tre olika högmässor i tre olika församlingar för att sedan jämföra med en högmässa i min egen församling och skriva en uppsats utgående från kurslitteraturen (se bild). Eftersom jag har kvällsmässa ikväll kunde jag på förmiddagen besöka småkyrkan några kvarter bort.

Hade inte på förhand kollat vem som spelar så jag blev rätt paff då min pappa satt på orgelpallen. Tala om att röra sig i små cirklar. 

Det var intressant att vara på ett regelrätt studiebesök. Jag satt med papper och penna och antecknade. Hade haft god lust att ställa mig bland konfirmanderna efteråt för att få påteckning.

Och prästen? Ja, han brukar vikariera vår kantor ibland. Vi har dessutom någonting sällsynt gemensamt: vi är båda både präst och kantor. Ibland brukar vi skämta om att vi kunde byta roller efter predikan...

fredag 25 januari 2019

Genom kvinnlig kyrkoherdes glasögon

Har flera dagar funderat på hur jag ska kommentera den turbulens som just nu pågår inom vår kyrka och främst här i Österbotten. Jag blir alldeles matt av det till synes hopplösa och spända läget som nu råder.

För er som inte är insatta kan jag berätta att en homodebatt är på gång i Kristinestads svenska församling efter det att två präster gått ut med att homosexualitet är avskyvärt och onaturligt. Den ena prästen och chefen för tidningen Sydin är polisanmälda. Domkapitlet och biskopen utreder också ärendet.

I Nykarleby församling har en ungdomsledare sagt upp sig för att den nya kyrkoherden är kvinna.

Yle har gjort en djupdykning i vad som hänt i Solfs församling mellan kyrkoherden och medarbetarna, främst Korsholms kyrkliga samfällighets fastighetspersonal. Domkapitlet har misslyckats i att lösa konflikten och denna långdans bara fortsätter. Kyrkoherden har sagt upp sig och fått en kaplanstjänst i Närpes församling.

Att jag själv då är kvinnlig kyrkoherde i en annan församling i samma samfällighet gör ju att jag har mycket insyn. Betydligt mera än vad media har tillgång till. Samtidigt har jag min tystnadsplikt att tänka på.

Vår kyrka anses vara för trångsynt eller för liberal. Det beror på vem man frågar. Diskussionerna går heta i sociala medier, i tidningarna och där folk träffas och diskuterar. 

Jag tänker på Replots församling där jag jobbar just nu. Hur mycket vi fått gjort sen jag kom dit 1.9. Ett synligt bevis är att vi i församlingsvalet i november hade den allra högsta höjningen av valdeltagandet i procent räknat - i hela landet! Det om något visar att vårt samarbete inom församlingen fungerar. Lägg till att mitt team har ett mycket gott samarbete med exakt de personer som i Solf inte kunde fördras. Hur kan det vara så olika?

Har inte ens tänkt tanken på att någon av mina medarbetare skulle behöva säga upp sig för att jag är kvinnlig kyrkoherde. Känns konstigt att behöva bli ifrågasatt pga sitt kön.

Och så frågan jag fick i veckan: Vad har du för syn på samkönade äktenskap? Svaret är för mig självklart: Jag har i mitt prästlöfte lovat följa kyrkans linje och viger därför inte förrän kyrkan ger tillåtelse. Men kommer ett homosexuellt par och önskar välsignelse så välsignar jag. Alla människor har rätt till välsignelse.

En präst har ingen rätt att döma en medmänniska! Alla står vi själva till svars för våra tankar och handlingar inför Gud. Vi människor ska älska och respektera varandra - oberoende av sexuell läggning, bibeltolkning eller kön. Låt Gud ta hand om dömandet. Då vi börjar döma varandra går det åt skogen. 

Älska och respektera varandra, gott folk!

Camilla har predikat.

måndag 21 januari 2019

På resande fot



Det är för tillfället ett enda flängande och jag packar om väskan vartefter. Hann bara hem från sjukhusresan så åkte jag med mina medarbetare på en kombinerad arbets- och rekreationsresa.

Efter en lång söndag på jobbet sitter jag åter på tåget. Men nu är resan en efterlängtad musikalupplevelse.

Tre helt olika resor inom några få dagar.
En verkligt annorlunda vecka.

tisdag 15 januari 2019

Ny sjukhusresa till Åbo



Sitter igen på tåget till Åbo. Ska på uppföljning till onkologen och gå igenom en gamma-undersökning.

Armen och handen sprängvärker då jag varit utan både ärm och handske en vecka. Man vill veta hur mycket stöden egentligen stöder. Och jag vet att stöden är helt avgörande för ens livskvalitet och hälsa. Likväl ska jag slåss varje gång jag behöver nya dvs tre gånger i året. Varför ska det behöva vara så? Tycker inte om att gång på gång måsta peppa mig för att konfrontera de som skriver remisser. Det tar på krafterna att förvandlas till en sur tant.

Tåget drar genom ett snövitt landskap och jag drömmer om frisk luft, stavgång och nya möjligheter.

onsdag 9 januari 2019

Hjärtat klappar för mycket

Pausen har varit lång och jag har övervägt att lägga ner hela bloggen. Men den ska få finnas ännu. Kanske hittar jag en sån balans i mitt liv småningom att jag kan öppna mig igen.

Jag har mått dåligt sen jag skrev senast. Dels så tog utskällningen på jobbet djupt och gnager tyvärr ännu. Det är synd då sånt här ska behöva påverka ens relationer. Och tänk vilken energi som läcker igenom. Krafter som jag skulle behöva få sätta på annat håll.

Jag har varit på sjukhuset i Åbo ett par dagar och det upptäcktes att mitt hjärta är belastat. En ny utredning har inletts och jag kommer att påbörja medicinering eftersom mitt blodtryck konstant ligger i skyn. Ser därmed fram emot ännu flera biverkningar som ska samverka med de jag redan har.

Den närmaste tiden behöver jag få ro att göra bibelkursen som hör till pastoralen. Just nu somnar jag hela tiden då jag läser. Jag är så genomtrött efter julhelgens alla uppdrag. 

Har för många stora processer på gång samtidigt. Jag behöver jobba med dem alla men inte med alla lika intensivt samtidigt. Mitt hjärta klappar för så mycket och så många. Men just nu skulle det vara allra bäst att det skulle få klappa i lite lugnare takt i min egen kropp.

Ni hör en viss ledsenhet och uppgivenhet. Min längtan efter trygghet, frid och ömhet för livet snurrar i mina tankar. Vet inte om Gud prövar mig men jag försöker vara lyhörd. Upplever att jag behöver få insikt i vart jag är på väg och hur jag ska ta mig dit.