Det var mer än väntat att den här förrättningsdagen skulle sluka krafterna. Jag hade mycket att spela och märkte att tårna domnade bort av pedalspelet. Inte så att det direkt störde men hela situationen blev annorlunda. Behövde stiga upp och röra på mig då jag hade möjlighet till det.
På gravgården var det varmt och på väg till minnesstunden var det som om kroppen slutade att fungera. Hade behövt rullatorn. Fick långsamt ta mig till tältsängen jag ställt upp i mitt arbetsrum. Hann vila en stund och fick nya krafter. Under uppläsningen av inbetalningarna var jag tvungen att smyga tillbaka till sängen bakom väggen för att samla mig för vigseln som skulle följa direkt efter.
Rumban som följde med vigseln tror jag att får falla under tystnadsplikten. Men så mycket vågar jag säga att vi blev rejält försenade på grund av att någon tappat byxorna...
Befinner mig just nu mellan två jobb. Har spelat en jordfästning och har en kvar i dag.
Jag kunde genomföra allting exakt som jag planerat och det var skönt att efteråt kunna konstatera att nerverna håller under press. Spelandet är ändå det viktigaste i mitt yrke.
Men ute på gravgården klämde jag högt i med fel text så inte slipper jag att yvas speciellt länge...
.jpg)