En kyrksvart uppgradering

Den suckade tungt och i kurvorna lät det som om två metallbitar hjärtskärande gneds mot varandra. Framtill klånkade den med jämna mellanrum. Vi höll andan vid varje växling. Vi hade 120 km att köra och visste att kopplingen kunde ge upp när som helst. Det var den sista resan. Den allra sista resan för min gamla, gröna Saab. Under åtta och ett halvt år hade den tagit mig från punkt A till punkt B. För det mesta lyckosamt. Ibland hade Lasse hämtat den med sin bärgningsbil. Nu var sagan all.

En gång förklarade en bilförsäljare att den svarta färgen på en bil är kyrksvart. Jag förstod aldrig vad som är skillnaden på en svart och en kyrksvart bil. Nu hade jag bara en enda önskan beträffande den nya bilen – den skulle vara röd. Tja. Min svägerska förklarade att det i hennes värld bara är Kalle Anka som har röd bil och att min kyrksvarta kommer att se bra ut med logon camillapredikar på dörrarna...

Så nu rullar livet vidare, i kyrksvart, men i min fantasi är den bättre begagnade ändå en kärleksröd Ford Fiesta!

Den taggiga busken berättar

Längst borta i ett hörn av vår trädgård står en enorm buske. Den är alldeles vildvuxen och misskött. Eller rättare sagt är den inte överhuvudtaget skött. Jag har bara givit den några ögonkast nu och då och tänkt att sen ska jag ta itu med eländet. 

Nu har Junior och jag ett par kvällar engagerat oss i det stickiga buskaget. Alla torra grenar har vi knipsat av, det betyder att halva busken nu är borta. Men vad som återstår är en härlig koja att leka i. Nu kan man sitta under busken utan att bli våt fastän det skulle regna. Och även om taggarna finns kvar går det att vara där, men man måste akta sig för dem. Någonting gör att det ändå känns tryggt och bra att bara finnas där i buskaget.

Är det inte så med livet också? Då man inte vårdar det är det fullt av taggar, agg och smärta. Men då man vartefter rensar bort det som gör ont, förlåter, känns det bättre. Guds stora välsignelse över våra liv gör inte att taggarna försvinner, det onda finns kvar, men livet är ändå betydligt lättare att leva. Där under välsignelsen är det gott och skönt att vara och det gör ingenting fast det regnar utanför. 

Öppna ögonen och se alla liknelser som finns i vardagen! Vem hade trott att den där övergivna busken längst borta i trädgården överhuvudtaget hade någonting att berätta?

Ljustörstande skapelse

Till och med äppelblomman sträcker sig mot ljuset. Titta hur ljusrött skir den är!