Berättigad besvikelse

Minnesljusen var redan tända då folk kom till kyrkan i lördags.
- Vilket var det ljus som tänts för min kära? 
Besvikelsen var djup och berättigad. Tycker jag.

Genom att kombinera namnet och ljuset bekräftar vi dödsfallet och hjälper de anhöriga i den sorgeprocess som varenda en måste gå igenom. Det går inte att fuska sig igenom sorgearbetet. Vi kommer inte ur förnekelsen om vi inte bearbetar det som skett.

Vi i kyrkan behöver känna till hur sörjande människor fungerar. Det minsta vi kan göra är att tända ljus och läsa upp namnen - vid varje enskild tacksägelse söndagen efter jordfästningen och vid minnesgudstjänsten. Kom också ihåg att de anhöriga behöver kunna se vilket ljus som tänds för den egna kära.

"för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng"

(se Livets refräng 31.10)