Gilla läget eller dö?

Vill inte!

Fångad

Sömnen den ljuva

Hade bara tänkt vila huvudet en liten stund. Vaknade 6 timmar senare! Jag vet inte om jag ska skämmas över att jag slösat bort dagen eller om jag ska vara tacksam över sömnen. Kunde jag sova så länge så kanske jag behövde göra det. Kroppen bestämde och min egen vilja blev satt åt sidan. För jag hade ju bara tänkt sluta ögonen en pytteliten stund. Egentligen.

Cancern tog David Bowie

Artisten David Bowie är död. Han diagnosticerades med levercancer strax före jag fick min bröstcancerdiagnos. För ungerfär ett år sedan visste han att hoppet var ute.

Intill det sista skrev han. På sin dödsbädd kämpade han "som ett lejon". Frun skrev: Kampen är på riktigt, men det är Gud också.

Cancern frågar inte om man är ung eller gammal, rik eller fattig, känd eller okänd. Cancern gör som den vill.

Frisk, frisk, frisk!

Kommer just från onkologen 

och alla undersökningar visar att jag är cancerfri!

Tack, gode Gud för att jag får mera tid att leva och predika!

Olika - men på samma kvist

Dagen är Rosa bandets

Under ett år

Lockig igen

Mitt hår är nu så "långt"
så att det vill börja locka sig. 

Efter regn kommer sol

Regn, regn, regn. Våra stenpartiplaner såg på morgonkanten ut att gå om intet, men nu ser det ut att reda upp sig i alla fall. Gårdagen var total rekreation för mig och jag kom på mig själv med att ha glömt bort att både vila och tänka i cancertankegångar. Otroligt befriande för huvudet!

Har varit på strålning och kan nu se ett slut på denna omgång då jag har 12 gånger kvar. I morse fick jag svar på varför jag har ont på ryggsidan i brösthöjd – biverkning. Förstås. Ännu är huden intakt men förväntas spricka i armhålan. Få se då.

Längtar bort

Önskar jag kunde smita ur mitt liv, om så bara för en stund. Har tittat på foton från resor och längtat bort. Bilden här ovan är tagen med en engångskamera – destination Rom. Det har sagts mig att man första året efter avslutad cancerbehandling enbart får resa inom Skandinavien. Immunförsvaret är försvagat och inga vaccinationer ges.

Död

Nyheten om att en cancerbror är borta tar mig hårt. 
Tillsammans fick vi cytostatika. 
Nu är han död.

Gubbarnas svek

Nu i valtider har det varit mycket tal om att väljarna svikit vissa riksdagskandidater. För mig handlar det om att mina köpta försvarare, som jag betalade med mitt hår, har svikit mig. Jag tänker alltså på gubbarna som ska mota bacillerna i grind så att jag inte drar på mig infektioner... Fick i dag veta att exakt tvåhundra av dem har lämnat byggnaden. 200! Tillbaka till hemmaisoleringen med tungt hjärta.

Nya problem - akuten nästa

Hela kroppen är plötsligt full av utslag. Ringde sjukhuset och de vill att jag kommer in till akuten. Får återkomma.

Om ETT ENDA liv kan räddas...

I dvala igen

Sover mest nu. Kan äta. Cellgiftet tar mina ord.

Dräglig dag

Dagen har varit lite från och till. Tack vare att jag har medicin mot illamående och äter lite men ofta så är det på den fronten någotsånär drägligt. Har nog sovit men är inte totalt lamslagen ännu. Tänk om jag kunde få komma lite lättare undan för en gångs skull...

Inställt

Nej, det blir ingen cellgiftsbehandling i morgon. Proverna visar att jag är alldeles för infektionskänslig. Det är ingenting jag själv kan påverka utan kroppen behöver mera tid för återhämtning. Så nu väntar jag på ett telefonsamtal från onkologen eftersom sköterskan behöver diskutera fortsättningen med läkaren. 

Hög tröskel till onkologen

Har börjat gruva mig för nästa vecka. På torsdag är det tänkt att jag ska få den sjätte och sista dosen cellgift (FEC). Det är som om en stor tröskel rest sig upp mellan mig och onkologen. Kommer venen att hålla en sista gång? Kommer jag att må lika illa som förra gången? Kommer jag att sova nästan två dygn i sträck? Blir värken i fingrarna ännu värre?

I dagsalen finns både britsar och stolar.
Stolarna är populära eftersom de går att ställa
så att man har det riktigt bekvämt.
Klicka på bilden så blir den större. 

Förra gången fick jag platsen mellan två kvinnor som började prata med varandra. Kunde ju inte undgå diskussionen eftersom jag befann mig i skottlinjen. Båda var andra gången sjuka eftersom cancern spridit sig till nya ställen.

- Det är ju inte fråga om om cancern kommer tillbaka.
- Nä, nä. Det handlar om när den kommer igen.
- Precis. Men man får ta det som det är.
- Jaa. Och tacka Gud för varje dag man får.

Glad var jag ju förstås över att det fanns anledning att tacka Gud. Men resten hade jag inte velat höra. 

Är nog ganska "melenkelen" inför onkologbesöket. Jag har därför bett min mamma att komma med. Har sagt att hon kan sitta på en pall bredvid mig och sticka. Antagligen sover jag en stund men hon har lovat komma så att jag kan känna mig trygg. Tack, mamma!