Unga löften inför Gud

Samma bröllopsdag - av en slump

The Moment of Life

De vackra och de rörda

Klossar för kärleks skull

Parrelationens klossar är ett verktyg som går ut på att man på ett konkret och lättfattligt sätt kan synliggöra olika områden i en parrelation. Klossarna är nio till antalet och de byggs upp till ett litet hus. 

Klossarna representerar olika sidor av en parrelation, såsom tillhörighet, känslor, sexualitet, gräl, ord, handlingar, tillit, förlåtelse och kärlek. 

Med hjälp av det här verktyget kan man stöda människor i deras par- och familjerelationer och möjliggöra att man lättare kan diskutera kring relationer.

Det går att jobba med idén också utan att fysiskt hålla i klossarna. Vid vigselsamtal och dopsamtal kan man utgå från materialet när man samtalar kring vad som behövs för att bygga och utveckla en hållbar parrelation. 

Präster, diakoner, ungdomsarbetsledare och andra intresserade kan gå utbildningarna. På torsdag är det kursdags för Camilla!

Vidare utan att någonsin glömma

Har haft en tung arbetsvecka. Även om vi på jobbet är vana att jobba med död och sörjande så är det inte alltid som det går att vara hundra procent professionell. Och tur är väl det. Det är viktigt att vi också kan vara medmänskliga och inte gå på rutin för att skydda oss själva.

Nu måste vi gå vidare. Vi behöver få nya krafter och sträva uppåt, framåt. För även om döden ibland tycks sluka oss totalt så lever vi som finns kvar. Men det behövs nog en stunds vila innan vi börjar klättra.

"Jag är döpt i Jesu namn"

Hur går vi vidare i kyrkoåret nu då julen är över? Vad kommer sen?
I morgon har vi den första söndagen efter trettondagen och temat är "dopets gåva". Både texter och psalmer handlar om dopet och vad det betyder för en kristen att vara döpt. Jesu dop är grunden för vårt eget dop, i vilket vi förenas med honom och med varandra.

Dopets nåd mig ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn;

Fader, tag mig i din famn.

Psb 211:4

Tung arbetsdag

Det var mer än väntat att den här förrättningsdagen skulle sluka krafterna. Jag hade mycket att spela och märkte att tårna domnade bort av pedalspelet. Inte så att det direkt störde men hela situationen blev annorlunda. Behövde stiga upp och röra på mig då jag hade möjlighet till det.

På gravgården var det varmt och på väg till minnesstunden var det som om kroppen slutade att fungera. Hade behövt rullatorn. Fick långsamt ta mig till tältsängen jag ställt upp i mitt arbetsrum. Hann vila en stund och fick nya krafter. Under uppläsningen av inbetalningarna var jag tvungen att smyga tillbaka till sängen bakom väggen för att samla mig för vigseln som skulle följa direkt efter.

Rumban som följde med vigseln tror jag att får falla under tystnadsplikten. Men så mycket vågar jag säga att vi blev rejält försenade på grund av att någon tappat byxorna...

Allt går enligt planerna

Befinner mig just nu mellan två jobb. Har spelat en jordfästning och har en kvar i dag.

Jag kunde genomföra allting exakt som jag planerat och det var skönt att efteråt kunna konstatera att nerverna håller under press. Spelandet är ändå det viktigaste i mitt yrke.

Men ute på gravgården klämde jag högt i med fel text så inte slipper jag att yvas speciellt länge...

Tack Fader!

Är inte Gud fantastisk? Så fort han märker att tilliten finns så börjar han agera. 

I mitt fall har det varit alldeles tyst från Domkapitlet sen våren. Nu var personen som sköter jobbärenden första dagen på plats efter sin semester. Han ville ringa och kolla läget, hur jag mår och om de kan räkna med mig om det frigörs ett prästjobb i mina trakter.

Nu kan jag med full förtröstan börja jobba och småningom komma in i kyrklunken igen. Gud vet nog vad han gör! Det är bara att hänga med!

Kvällsbön

Jag tackar min Gud 

var gång jag tänker på er, 

alltid, 

i alla mina böner för er alla. 

Och det är med glädje jag ber för er...

Fil 1:3-4

På jobbet i tanken

Trevlig resa!

Nu haver vi röstat. Vinden blåste skönt sval mot mitt inflammerade ansikte då vi gick från bilen till kyrkan. Dagens bästa var en pratstund med några som delar mina erfarenheter. Möten människor emellan ger ny skjuts framåt och gör stegen lättare. 

Det är oerhört värdefullt att jag fått behålla mitt goda humör. Jag hade faktiskt trott att jag skulle bli vresig, irriterad och allmänt påfrestande för alla. Men jag är nonstop ovanligt tillfreds med tillvaron. Att svåra fysiska smärtor går att kombinera med eufori och förnöjsamhet är en sann gåta. Men denna upptäcktsresa i min kropp och i min själ är den intressantaste resa jag någonsin gjort. Och den har bara börjat!

Rösta på söndag!

Camilla fortsätter predika

Javisst fortsätter jag, gott folk! Men det var en välbehövlig vila jag fick. Kanske fick ni också vila upp från cancer-Camilla. För det blir ju lätt så. Att hela identiteten lätt äts upp av sjukdomen som står i vägen för predikstolen. Hit men inte längre, påminner cancern mig. Har du lösenordet får du komma förbi.

Ja, vilket är lösenordet? Nu borde jag komma på något fiffigt, men ett enda ord syns mig viktigt: ödmjukhet. Ödmjukt tar jag emot mina dagar, ödmjukt tackar jag för dem då de levts. Och om Herren dröjer, går Camilla ännu en dag, med ödmjuka men stadiga steg, mot predikstolen – för att predika!

Camilla predikar

"Minnen, minnen, helga minnen"

Begravningsdag för
söndagsskollärarinnan Elly.
Sov i ro i Guds ljus.

Berättigad besvikelse

Minnesljusen var redan tända då folk kom till kyrkan i lördags.
- Vilket var det ljus som tänts för min kära? 
Besvikelsen var djup och berättigad. Tycker jag.

Genom att kombinera namnet och ljuset bekräftar vi dödsfallet och hjälper de anhöriga i den sorgeprocess som varenda en måste gå igenom. Det går inte att fuska sig igenom sorgearbetet. Vi kommer inte ur förnekelsen om vi inte bearbetar det som skett.

Vi i kyrkan behöver känna till hur sörjande människor fungerar. Det minsta vi kan göra är att tända ljus och läsa upp namnen - vid varje enskild tacksägelse söndagen efter jordfästningen och vid minnesgudstjänsten. Kom också ihåg att de anhöriga behöver kunna se vilket ljus som tänds för den egna kära.

"för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng"

(se Livets refräng 31.10) 

Intressant ansiktsbok

Jag läste någonstans att vår biskop är den aktivaste av landets biskopar i de sociala medierna. Följ gärna hans arbete och se vad som sker i kyrkans ledning i "realtid". 

Klicka på länken: https://www.facebook.com/pages/Biskop-Bj%C3%B6rn-Vikstr%C3%B6m/285064758186422

Mänsklig värme

Biskopsmötet har beslutat att de som framöver vill bli präster ska kunna visa att de har tillräcklig erfarenhet av praktiskt församlingsarbete. Man tror att den här nya reformen kan sporra ungdomar till att engagera sig i församlingen. 

Nu är jag illa ute. Jag har ingen hjälpledarskolning... Skaffa hjälpledarskolning ungdomar! Då du lär känna din församling och hittar din plats så bidrar du till att göra kyrkan mänskligare. 

Mänsklig värme uppstår då vi öppnar oss för varandra. Mänsklig värme handlar om hur vi människor är tillsammans. Det handlar om välkomnande, gästfrihet och hemkänsla. Om mänsklig värme finns kommer den kyrkovana att känna sig inbjuden. Om vi beskriver Gud som välkomnande kan vi inte gestalta gudstjänsten så att vi är i konflikt med detta. Grundattityden i församlingen bör vara att man alltid har en öppenhet för varandra.

Kom alltså till kyrkan ung som gammal - din närvaro avgör hur mänsklig vår gudstjänst och kyrka kan bli!

Välkommen!