Beviset

Känslan är helt enkelt obeskrivbar.

Tröttheten gick och gömde sig

En lång studiedag är över. Arbetet som återstår motsvarar det jag förväntade mig. Men jag är överraskad över att jag var så öppen och mottaglig för förändringarna. Tröttheten gick och gömde sig och jag inspirerades av de förbättringar som jag både kan och bör göra för att få alla delar att sitta ihop på rätt sätt. Skrivlusten kom alltså tillbaka!

Snart är det över. Jag kan lämna ifrån mig texten med riktigt gott samvete eftersom jag inte kan bättre än så här. Det räcker för att få examen och det betyder allt för mig. Jag vill verkligen bli präst!

XXX

Jag har sänt iväg ett dussin sidor och känner mig rätt nöjd med dagens arbete. Jag sitter mitt i en hög av böcker och papper så nu får jag börja städa i alla fall. Det blir att åka hem några dagar och "hälsa på" familjen innan jag återvänder till skrivstugan för ett par dagar igen. Jag har en semestervecka kvar och vill ha hela kapitel 3 i någorlunda skick. 3.1. Minnesgudstjänster i samband med katastrofer var det som just for iväg till handledaren. 

Rubriken? Jag har haft många arbetsrubriker men i skrivande stund står det XXX. Något katastrofalt lär det bli...

Da capo al fine - någonsine?

Det har varit två dagar i uppförsbacke nu. Ni som stickar vet den där känslan då man verkligen satt sin själ i ett komplicerat mönster på ett bakstycke och tagit av för ärmarna. Då upptäcker man strax ovanför resåren fel som bara inte går att ignorera. Känslan då man sitter och drar upp varv efter varv och ser hur timmar och dagar av arbete går upp i rök... Så känns det att radera den största delen av 29 sidor text och utplåna åtta dagars (och nätters) intensivt arbete. Nu har jag plockat upp maskorna på stickorna igen och är tillbaka där jag började för två veckor sedan.

Kanske är jag lite klokare. Kanske kommer jag på rätt köl den här gången. Men nog ska det vara svårt att bli präst! Bakslaget ger mig inga valmöjligheter längre gällande examensdag. Som ni märker är jag lite ur spel. Detta eländiga akademiska ältande går inte ihop med min natur - int tess! Jag vill ha snabba beslut, handlande därefter och inga tillbakablickar. Ni som känner mig väl vet att denna situation är verkligt kämpig och prövar mig. Jag hör rytmen i texten och då den stämmer går jag vidare. Nu verkar det vara mest da capo, da capo, da capo molto largo. Fermat. Molto sensibile. Fermat. Da capo, da capo, largo tenuto e grave. Fermat. Ma non troppo... Nonsens per Camilla.

Jag skriver hellre da capo al fine ma subito e vivace, non ritardando e non repriso. Finito. Absoluto. Sätta puncto. Loppusluto. Fine - änteline! Academiscrivo non da capo. Inhalato lufto frisco, semper in futuro. 

Tutti - natti natti. 
Camilla - momento fnatti.