Vidare utan att någonsin glömma

Har haft en tung arbetsvecka. Även om vi på jobbet är vana att jobba med död och sörjande så är det inte alltid som det går att vara hundra procent professionell. Och tur är väl det. Det är viktigt att vi också kan vara medmänskliga och inte gå på rutin för att skydda oss själva.

Nu måste vi gå vidare. Vi behöver få nya krafter och sträva uppåt, framåt. För även om döden ibland tycks sluka oss totalt så lever vi som finns kvar. Men det behövs nog en stunds vila innan vi börjar klättra.

På jobbet i tanken

Trevlig resa!

Nu haver vi röstat. Vinden blåste skönt sval mot mitt inflammerade ansikte då vi gick från bilen till kyrkan. Dagens bästa var en pratstund med några som delar mina erfarenheter. Möten människor emellan ger ny skjuts framåt och gör stegen lättare. 

Det är oerhört värdefullt att jag fått behålla mitt goda humör. Jag hade faktiskt trott att jag skulle bli vresig, irriterad och allmänt påfrestande för alla. Men jag är nonstop ovanligt tillfreds med tillvaron. Att svåra fysiska smärtor går att kombinera med eufori och förnöjsamhet är en sann gåta. Men denna upptäcktsresa i min kropp och i min själ är den intressantaste resa jag någonsin gjort. Och den har bara börjat!