Guldet på bryggan

Nytt, spännande uppdrag!

Äntligen får jag berätta om något otroligt roligt, spännande och utmanande som är på gång! Jag har blivit tillfrågad att skriva var tredje kolumn Människor emellan i Kuriren. Och det vill jag jättejättegärna göra! I nummer 3 ingår min första text och den kommer ni inte att kunna läsa här. 

Nu skulle det ju vara att ha Kuriren då... 

Helår 84 € (20 nr varav två är dubbelnummer)
Halvår 43,50 €
5 nr 24,50 €

http://www.kuriren.net/hem/index.php/prenumerera

Snusmumriken kan han

Allting blir svårt när man vill äga saker,
bära dem med sig och ha dem.
Jag bara tittar på dem
och när jag går min väg
har jag dem inne i huvudet
och kan ha roligare saker för mig
än att bära kappsäckar.

ur Kometen kommer av Tove Jansson

Huvudlös längtan

Livets refräng

Jag minns hennes doft den söta
hennes hår som silvervitt var
hur härligt hennes leende möta
nu finns bara gravstenen kvar.

Hon skrattade högljutt och gärna
hennes röst var full av resonans
hon lyste som starkaste stjärna
jag ville vara nära så ofta det gavs chans.

Böcker i mängder hon läste
hon hade högar precis överallt
på diskbänk stod degen och jäste
på vetemjöl, graham och malt.

Hennes Bibel var tummad och sliten
med anteckningar på varje blad.
- Den här är inte bara för eliten
nu ska jag läsa något som gör dig riktigt glad!

Så läste hon länge och noggrant
tills jag somnade tryggt i min säng
för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng.

Där leverfläckarna trängs

Han sov då hon besökte honom. Så tunn han blivit. Hon tänkte på hur hans resliga kropp tidigare fyllt ut kostymerna. Vilken pondus han haft! Hon satte sig på sängkanten. Hans slitna ansikte såg fridfullt ut. Det grånade håret var okammat och skäggstubben var en ovanlig syn. Han kunde inte längre ta hand om sig själv. Sjukdomen tog hand om honom nu.

Hon fattade hans hand. Den var inte längre kraftig utan smal och orkeslös. Hon betraktade hur leverfläckarna trängdes på den genomskinliga och slappa huden. Visst var han gammal, men inte lastgammal. 

Han andades långsamt. Stilla droppade hennes tårar ner på deras händer och vätte dem. Hade hon någonsin sagt hur viktig han var för henne? Kunde han känna det ändå? 

Hon slöt hans hand mellan sina händer. 
Med ens insåg hon - 
handen i hennes var Guds kärlek.