Livets refräng

Jag minns hennes doft den söta
hennes hår som silvervitt var
hur härligt hennes leende möta
nu finns bara gravstenen kvar.

Hon skrattade högljutt och gärna
hennes röst var full av resonans
hon lyste som starkaste stjärna
jag ville vara nära så ofta det gavs chans.

Böcker i mängder hon läste
hon hade högar precis överallt
på diskbänk stod degen och jäste
på vetemjöl, graham och malt.

Hennes Bibel var tummad och sliten
med anteckningar på varje blad.
- Den här är inte bara för eliten
nu ska jag läsa något som gör dig riktigt glad!

Så läste hon länge och noggrant
tills jag somnade tryggt i min säng
för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng.