Klossar för kärleks skull

Parrelationens klossar är ett verktyg som går ut på att man på ett konkret och lättfattligt sätt kan synliggöra olika områden i en parrelation. Klossarna är nio till antalet och de byggs upp till ett litet hus. 

Klossarna representerar olika sidor av en parrelation, såsom tillhörighet, känslor, sexualitet, gräl, ord, handlingar, tillit, förlåtelse och kärlek. 

Med hjälp av det här verktyget kan man stöda människor i deras par- och familjerelationer och möjliggöra att man lättare kan diskutera kring relationer.

Det går att jobba med idén också utan att fysiskt hålla i klossarna. Vid vigselsamtal och dopsamtal kan man utgå från materialet när man samtalar kring vad som behövs för att bygga och utveckla en hållbar parrelation. 

Präster, diakoner, ungdomsarbetsledare och andra intresserade kan gå utbildningarna. På torsdag är det kursdags för Camilla!

Fråga Camilla mera

Häromdan besvarade jag en fråga jag fått per mejl. Om ni har flera frågor som kan funderas på utifrån ett kristet perspektiv får ni gärna mejla mig eller skriva frågan som en kommentar. Jag skulle se det som en utmaning och ett bra sätt att själv komma i gång och fundera på själavårdsfrågor.

Fråga Camilla: camillapredikar@gmail.com

Berättigad besvikelse

Minnesljusen var redan tända då folk kom till kyrkan i lördags.
- Vilket var det ljus som tänts för min kära? 
Besvikelsen var djup och berättigad. Tycker jag.

Genom att kombinera namnet och ljuset bekräftar vi dödsfallet och hjälper de anhöriga i den sorgeprocess som varenda en måste gå igenom. Det går inte att fuska sig igenom sorgearbetet. Vi kommer inte ur förnekelsen om vi inte bearbetar det som skett.

Vi i kyrkan behöver känna till hur sörjande människor fungerar. Det minsta vi kan göra är att tända ljus och läsa upp namnen - vid varje enskild tacksägelse söndagen efter jordfästningen och vid minnesgudstjänsten. Kom också ihåg att de anhöriga behöver kunna se vilket ljus som tänds för den egna kära.

"för dig var hon vilkensomhelst tant
för mig var hon livets refräng"

(se Livets refräng 31.10)