Häromdan besvarade jag en fråga jag fått per mejl. Om ni har flera frågor som kan funderas på utifrån ett kristet perspektiv får ni gärna mejla mig eller skriva frågan som en kommentar. Jag skulle se det som en utmaning och ett bra sätt att själv komma i gång och fundera på själavårdsfrågor.Fråga Camilla: camillapredikar@gmail.com
Hej.
SvaraRaderaDu är ju fem före präst...och jag undrar hur du som präst tänker på döden.
Har hört då folk tycker så synd om den nyblivna mormor som dog och inte får uppleva sina barnbarn...
Och den unga som dog, synd om henne som inte får utbilda sej, skaffa familj o jobb...
Jag har själv begravt min dotter...MEN jag har mycket svårt med att tänka att det skulle vara synd om henne, att hon MISSAR så mycket!
Det är väl synd om oss som blir kvar med stor SAKNAD,
de som gått hem till Jesus är det väl inte synd om, de MISSAR nog inget!
Det är vi som lever här i världen som sorgen drabbar....Och så länge vi lever här på jorden, kan det vara SYND OM OSS, för vi lever i en fallen värld.
Men hemma hos Jesus är ju ALLT FULLKOMLIGT!
Vår dotter längtar inte efter oss, på samma sätt som vi längtar efter henne ❤️
Vad tror du, Camilla?
Tack för din fråga! Ska fundera och återkommer i ett inlägg. Hälsar Camilla
SvaraRadera