The Moment of Life

Huvudlös längtan

Slipad av släkten

Ni har säkert märkt hur familjekär jag är. För mig står hela släkten för ursprunget, tryggheten och fostran. Då jag lutat mig mot mina släktingar har jag både slipats grovt och finslipats. Och det självklara, naturliga kittet har varit och är vår kristna tro. Vi bygger våra liv på den grunden och till den återkommer vi ständigt även om vi varit ute på äventyr. För det största äventyret är och förblir tron på Gud.

Att ha en känsla för sin släkt är allt annat än en självklarhet. Därför behöver vi betona släktskapet för våra barn om vi själva värdesätter våra släktingar. Jag tutar ständigt i mina barn och deras kusiner hur viktigt det är att de fortsätter att träffas då vi i de äldre generationerna inte längre är de pådrivande initiativtagarna. Jag vill att känslan för släkten och rötterna finns starkt i dem. Då har de som vuxna just detta kitt som berikar dem och som för traditionerna vidare. Dessutom vill jag att de tillsammans med släkten ska få ta del av den kristna tron så naturligt som möjligt.

Som blivande präst ville jag ta uttrycket för vår tro ett steg vidare då vi firade 70-åringarna. Jag föreslog att vi skulle be om Herrens välsignelse innan vi skiljdes åt. För vad är egentligen naturligare än att be att Herren välsignar oss och bevarar oss tills dess vi ses igen?

Må Herren välsigna oss alla.

Camilla fortsätter predika

Javisst fortsätter jag, gott folk! Men det var en välbehövlig vila jag fick. Kanske fick ni också vila upp från cancer-Camilla. För det blir ju lätt så. Att hela identiteten lätt äts upp av sjukdomen som står i vägen för predikstolen. Hit men inte längre, påminner cancern mig. Har du lösenordet får du komma förbi.

Ja, vilket är lösenordet? Nu borde jag komma på något fiffigt, men ett enda ord syns mig viktigt: ödmjukhet. Ödmjukt tar jag emot mina dagar, ödmjukt tackar jag för dem då de levts. Och om Herren dröjer, går Camilla ännu en dag, med ödmjuka men stadiga steg, mot predikstolen – för att predika!

Camilla predikar

Prästlöftet

Som blivande präst är det på sin plats att noggrant begrunda prästlöftet. Vad kommer jag att lova? 

Vid ordinationen skall den som vigs till prästämbetet avge följande prästlöfte:

”Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud.”