Ni har säkert märkt hur familjekär jag är. För mig står hela släkten för ursprunget, tryggheten och fostran. Då jag lutat mig mot mina släktingar har jag både slipats grovt och finslipats. Och det självklara, naturliga kittet har varit och är vår kristna tro. Vi bygger våra liv på den grunden och till den återkommer vi ständigt även om vi varit ute på äventyr. För det största äventyret är och förblir tron på Gud.
Att ha en känsla för sin släkt är allt annat än en självklarhet. Därför behöver vi betona släktskapet för våra barn om vi själva värdesätter våra släktingar. Jag tutar ständigt i mina barn och deras kusiner hur viktigt det är att de fortsätter att träffas då vi i de äldre generationerna inte längre är de pådrivande initiativtagarna. Jag vill att känslan för släkten och rötterna finns starkt i dem. Då har de som vuxna just detta kitt som berikar dem och som för traditionerna vidare. Dessutom vill jag att de tillsammans med släkten ska få ta del av den kristna tron så naturligt som möjligt.
Som blivande präst ville jag ta uttrycket för vår tro ett steg vidare då vi firade 70-åringarna. Jag föreslog att vi skulle be om Herrens välsignelse innan vi skiljdes åt. För vad är egentligen naturligare än att be att Herren välsignar oss och bevarar oss tills dess vi ses igen?
Må Herren välsigna oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar