Den suckade tungt och i kurvorna lät det som om två metallbitar hjärtskärande gneds mot varandra. Framtill klånkade den med jämna mellanrum. Vi höll andan vid varje växling. Vi hade 120 km att köra och visste att kopplingen kunde ge upp när som helst. Det var den sista resan. Den allra sista resan för min gamla, gröna Saab. Under åtta och ett halvt år hade den tagit mig från punkt A till punkt B. För det mesta lyckosamt. Ibland hade Lasse hämtat den med sin bärgningsbil. Nu var sagan all.
En gång förklarade en bilförsäljare att den svarta färgen på en bil är kyrksvart. Jag förstod aldrig vad som är skillnaden på en svart och en kyrksvart bil. Nu hade jag bara en enda önskan beträffande den nya bilen – den skulle vara röd. Tja. Min svägerska förklarade att det i hennes värld bara är Kalle Anka som har röd bil och att min kyrksvarta kommer att se bra ut med logon camillapredikar på dörrarna...
Så nu rullar livet vidare, i kyrksvart, men i min fantasi är den bättre begagnade ändå en kärleksröd Ford Fiesta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar