torsdag 11 september 2014

Hur tänkte du, Gud?

Jag har hört din bön
och sett dina tårar.

Jesaja 38:5
Två timmar tidigare hade jag inget ont anande gått på en rutinkontroll. Han med silvermustaschen gav mig inte mycket hopp om att det skulle vara en godartad knuta. En vecka senare beräknades provsvaren vara klara. 

 Klockan 15.06 kom jag ut, satte mig i väntrummet och grät hejdlöst. Jag missade därför telefonsamtalet som jag fick klockan 15.08. Man sökte mig från Domkapitlet eftersom det nu äntligen var klart att jag kunde föreslås för tjänsten jag väntat på! 

 Ville jag ha den?
Upplagd av kl.
Etiketter: , , ,

2 kommentarer:

  1. kyrksyster11 september 2014 kl. 23:52

    Livet som förvandlas i ett ögonblick. Så svårt och så sorgligt. Kan bara önska att du har styrka och att Gud går med dig.

    På min blogg finns en emailadress. Blir det tufft så lyssnar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. camillapredikar@gmail.com12 september 2014 kl. 00:38

      Tack snälla! Jag litar på att Gud går med. Alltid. Hälsar Camilla

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)