Sover, sover och sover. Är uppe korta stunder. Sover igen. Den beska smaken från sjukhuset spökar i sömnen och jag blir jagad av en frontlastare för att kunna kippas ut genom fönstret.
Människor kan också med ren likgiltighet lägga djupa spår i varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar