Vet inte om den fysiska eller mentala biten är värre just nu. Kanske kombinationen av dem båda. Mår riktigt på riktigt illa. Har luckrat upp min stränga diet och försöker provsmaka vanlig mat igen. Behöver antagligen mera tid till anpassningen.
Känner av en lamslående trötthet. Skulle kunna sova hur mycket som helst. Sover på natten. på förmiddagen, på eftermiddagen en stund och tidig kväll. Däremellan engagerar jag mig i pojkarna och deras förehavanden.
Skulle önska att någon släppte ut mig ur buren. Vem straffar mig?
Tror inte att din sjukdom är någon form av bestraffning . Däremot slipas du som då en sten slipas och blir till en diamant . Du kommer att bli en strålande diamant ! / Greta
SvaraRaderaTack för uppmuntran, Greta. Är bara så less på allt just nu. Men tänk att vi har en 15-åring! Dagistiden känns långt borta och samtidigt som i går. Hälsar, Camilla
RaderaJa håller med i allt du skriver idag! Mår illa och allmänt låg. Men som sagt vi blir inte bestraffade, utan mer härdade, för vår framtid. Kanske vi kommer ur detta som bättre människor? Man kan alltid hoppas ..
SvaraRaderaÅtminstone blir vi rika på erfarenheter...
RaderaFörsök att släppa såna tankar - om bestraffning. Det leder inte till någonting, då ändå ingen kan svara på "lidandets gåta". Tänk i stället på diamanten, som "anonym" skrev om!
SvaraRaderaKämpa mot din sjukdom med tankekraft i stället! Jag läste en gång om ett barn som fått en hjärntumör och tänkte sig att han bombarderade sin tumör tills den var borta. Han blev frisk! (Jag känner inte till händelsen annat än från boken).
Varma hälsningar!
Ulla
Skrev om straff just för att jag tror att det är tankar som man i min situation inte kan undvika. Under sämre dagar dyker de tankarna upp och man har inte energin att varje gång slå bort dem. Tvärtom tror jag att det är viktigt att bearbeta tankar vartefter de kommer upp. Småningom kan jag lägga dem bakom mig för att gå vidare ett snäpp positivare till sinnes. Det ÄR komplicerat.
Radera